111026
jag känner hur vi sakta glider isär. stämmningen förändras. orden flyter ut. det som förut var naturligt känns nu tillgjort och konstlat. jag vet inte om det någonsin kommer bli som förut. jag vet inte om sprickan är för stor. rädslan äter mig. oroligheten är vidrig.
Kommentarer
Trackback
