jenblo

klockan har slagit 22. mörkret har fallit. fredag.

hon sitter kvar vid säkerhetskontrollen och spanar. hon vägrar gå. flocken är splittrad. jag lyfter upp henne, torkar mina tårar i hennes mjuka päls så att ingen ska se. jag vänder mig om. du är borta nu. vi går mot bilen under tystnad. tyst i bilen. wilma rullar ihop sig i mitt knä. hennes andetag gör mig lugn. värmen från hennes lilla kropp gör mig lugn. jag blundar. andas.

några få timmar kvar. jag spenderar all min vakna tid vid hennes sida. vi behöver inte prata. vi behöver inte se på varann. vi känner varandra för bra. tystnade säger allt. luften skakar av spänning. jag vill helst bara gråta. men jag vill inte visa det, jag vill inte göra henne mer orolig. det går bra. det blir bra, intalar jag mig själv. försöker lugna mig själv. andas.

när du inte längre spelar huvudrollen i ditt liv?

snart flyttar två av min bästa. de far till ön. ön där jag egentligen mår som bäst. ön som jag besökt så många gånger förut. den stora ön. uk. de ska fördriva vardagen. plugga. jobba. leva. njuta. jag vet inte riktigt hur jag ska känna. jag är otroligt glad, glaad för deras skull. för min egen skull vet jag inte. jag kommer gå sönder när de far. mitt hjärta gör mig redan orolig. det blir bra. jag kommer och kramar sönder er. kärlek till er. massor. massor av kärlek.

jag vill berätta. jag vill förklara. jag vill lära mig mer.

när man inte ens hinner raka sig under armarna hinner man definitivt inte blogga! so long suckers.

vi glömmer. förlåter. vi förbiser. förlåter. vi tittar inte. förlåter. vi önoskar. förlåter.