varför?

att lämnas är min största rädsla. när man blir lämnad i ovisshet känns det bara som mer förnedring. ensamheten ekar. dina armar runt min kropp skyddade från rädslan. rädslan kunde inte komma in. men när du släppte och gick var det som en inbjudan. ett rop. ta henne. ät hennes själ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0