upp o iväg

alltid lika nojig. jag erkänner det aldrig. jag borde vara van. jag lär mig aldrig. rädslan har rotat sig. jag sitter orörlig. krampaktigt fast i sätet. håller min väns hand. hårt. alldeles för hårt. min rädsla för flyg. men nu åker vi.
hej då sverige - hej rhodos!
puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0